1 vecka som fyra
Nu har det gått lite mer än en vecka sedan vi blev fyra.
Starten blev väl inte riktigt som vi tänkt oss men nu ser det ljusare ut så vi hoppas att det ska få fortsätta i den riktningen.
Jag fortsätter där jag avslutade det förra inlägget, måndagen den 15/6 då vi kom hem.
Det kändes väldigt konstigt att komma hem med ett nytt litet knytte, Annie blev så himla glad när hon såg bilen rulla in på parkeringen.
Skönt var det att komma hem till ett hem där det inte var tomt som det var när vi kom hem från BB med Annie. Mamma hade skött hemmet exemplariskt med städning och skötsel av Annie.
Det var så skönt att komma hem till en riktig säng, alla våra saker och kunna göra lite som man vill.
Men glädjen varade inte så länge, under tisdagen började jag känna mig hängig. Sjukdomskänsla i hela kroppen som om feber kunde slå till när som helst. Knaprade alvedon med jämna mellanrum hela dagen för att orka finnas där för Ellie med amningen.
Under den natten ville Ellie ha mat nästan varje timme, jag kände hur jag blev varmare och varmare, känslan av förtvivlan infann sig och jag mådde riktigt dåligt.
På onsdagsmorgonen tog jag febern och då hade jag 38°C, Johan tyckte att jag skulle ringa 1177 och rådfråga. Sköterskan där sa att jag skulle åka till akuten då det fanns risk för att jag hade fått en infektion i livmodern.
Efter lunch så åkte vi in alla fyra, kändes dumt att lämna Annie ännu en gång så hon fick följa med.
Det togs en del prover, min sänka låg på 87 (normalt ska det vara under 10). Det är inte ovanligt att man har en förhöjd sänka när man precis fött barn men så hög ska den inte vara.
En läkare tog efter en stund emot mig, hon var verkligen toppen förresten, hon undersökte mig (bland det mest obehagliga jag någonsin upplevt) och hon blev osäker på om det var livmodern eller blindtarmen som spökade på mig men mest troligt var det livmodern eftersom jag nyss fött barn.
Läkaren gick iväg en stund och när hon kom tillbaka så sa hon att hon ville lägga in mig uppe på gynavdelningen så jag kunde få antibiotika via dropp och tabletter, Johan och barnen kom in till mig och jag berättade hur det låg till.
Johan fick tillåtelse att vara kvar på natten med mig eftersom jag ammade så fick man ha hjälp för att få sova och vila så mycket som det gick. Vi blev hämtade upp till avdelningen, blev väldigt väl emottagna av personalen och visade till vårt rum. Annie och Johan skulle åka hem ett tag så hon inte kände sig lämnad igen utan Johan skulle natta henne och sen komma tillbaka till mig och Ellie.
Var 8:e timma skulle jag få en antibiotikados i dropp och ungefär samma tid en tablett med en annan antibiotika.
Kl 06.20 dagen efter så togs det nya prover som jag skulle få svar på vid läkarronden under förmiddagen. Jag hade svarat bra på medicinen men de ville ge mig ännu ett dygn av droppet, så vi fick snällt stanna en dag till.
Johan åkte hem till Annie under eftermiddagen och jag och Ellie åt, sov och myste tills han kom tillbaka på kvällen.
Dagen därpå (midsommarafton) togs det mer prover och mina värden gick ner som de skulle så nu kunde vi gå över till enbart tablettmedicinering och de ville hålla mig ännu ett dygn men jag ville så gärna hem och det gick läkaren med på. Orsak till allt detta kan vara att de glömde ge mig antibiotika under förlossningen men det är något vi aldrig kommer få svar på.
Så sen i fredags har vi varit hemma och påbörjat försök nr 2 med att landa i familjen av 4.
Äter min antibiotika, ammar, äter, sover, det är ungefär så mina dagar sett ut.
Idag var vi iväg och jag lämnade blodprov för att se så allt går åt rätt håll fortfarande.
Hade även besök av BVC och det blev en rejäl överraskning när Ellie vägdes, hon vägde 3790g när hon föddes, gick sen ner till 3550g och nu hade hon gått upp till 3920g.
Känner mig rätt nöjd att amningen funkar över förväntan, klapp på axeln till mig och Ellie!
Ja det är där vi är idag, ingen lätt start på den nya familjen men nu hoppas vi att det går mot ljusare tider ♡
Ha de bäst alla, kram kram ♡
