RosaVarjeDag

Att vara i konflikt med sig själv....

Att vara i en konflikt med sig själv är bland det jobbigaste som finns, hjärnan säger en sak och hjärtat en annan.

Jag vet att mitt beslut i att sluta amma är rätt (hjärnans åsikt) men samtidigt så ställer hjärnan till det och lurar hjärtat att säga något annat.

Hjärna är så smart att man glömmer hur jobbiga och tuffa saker och ting kändes just för att man inte ska minnas och vilja försöka igen och igen. 

Jag vet så väl att om jag skulle börja igen nu så är den onda cirkeln igång igen med stockningar, ångest och stress över rätt tag och position, känna sig väldigt fast i alla dessa känslor som i ett fängelse.

Trots allt detta så vill hjärtat inget hellre att man innerst inne försöka de där lilla extra. 

Önskar man kunde stänga av tankar och känslor ibland! 

Varje gång de känns jobbigt försöker jag påminna mig själv om alla mjölkstockningar med feber och frossa, smärtsamma amningstillfällen, hårda och spända bröst varje gång Ellie sovit lite för länge på nätterna osv.

Idag vid 5:00 när det var dags att pumpa så upptäckte jag att mjölken nu såg ut nästan som spökvatten, redan?!? 

Det blev väldigt jobbigt just i den stunden då allt blev så himla mycket mer verkligt, jag insåg att nu är slutet nära och jag måste börja slänga det jag pumpat ut då det inte är tillräckligt bra mat för Ellie längre.

Jag hoppas verkligen att de jobbigaste känslorma och tankarna försvinner när jag inte behöver pumpa mer och bli påmind på det sättet längre. Att jag ska finna samma tillfredsställelse när Ellie är mätt och nöjd efter flaskan istället för bröstet. 

Att skriva av sig ibland känns rätt bra, det är lite de som blogg finns för också.

Man är inte mer än mänsklig och även jag har nedgångar då och då.

I denna situation är det svårt att begära att alla ska förstå hur det känns för en mamma som inte kan ge sitt barn den maten som det var tänkt, det är inget man bara rycker på axlarna med och åker till affären och köper ett paket ersättning och sen är allt bra igen.

Men att tänka sig in i det vi går igenom är de flesta av oss kapabla till, stöd är A och O i detta vilket jag har mycket utav och är enormt tacksam för ♡  

Ha de bäst, kram kram ♡