RosaVarjeDag

Ja mina vänner, nu var det bra länge sedan jag skrev något inlägg.
Men jag har gått igenom en hel del under dessa 6 veckorna som jag vart mamma.
Våran lilla Annie växer och utvecklas för var dag som går och lyser upp vardagen med sitta söta leende.

En dans på rosor har det inte varit, vi tar saker och ting från där vi slutade sist.

Förlossningen

6/12
Jag vaknade fram på morgontimmarna av att det kändes som att något rann ur mig, började sippra vatten då men inga värkar hade jag.
Under förmiddagen så kunde jag inte släppa tanken på det och blev lite orolig så jag ringde till förlossningen och de sa att jag kunde komma in för en kontroll kl. 13:00. Så jag ringde Johan och han kom hem och hämtade mig och vi åkte in. Jag blev påkopplad till en cgt-maskin och kurvan såg fin ut med lite sammandragningar då och då (kände dom dock inte), men allt såg bra ut och vi fick en ny tid dagen därpå för kontroll om inget hände innan dess förstås. Vi åkte hem och allt var frid och fröjd.

7/12
kl. 9:00 var vi tillbaka på sjukhuset för ännu en kontroll. Hade börjat få lite sammandragningar som jag kände men inget som gjorde ont. Allt såg lika bra ut som dagen innan och vi fick ännu en tid för kontroll nästa dag.

8/12
Kl. 02:00 så vaknade jag av att jag fick värkar och dom gjorde ONT!
Jag och Johan gick upp och satte oss vid tv:n och försökte slappna av lite. Jag andades på bra genom värkarna men det var tufft.
Sen helt plötsligt så flyger jag upp och frustar och flåsar, fick världens värk som varade i över 2min och vatten bara forsade ur mig. Då var klockan runt 06:00 och då sa jag till Johan att han fick ringa förlossningen och se om vi kunde få komma in.
De sa att vi fick komma när vi ville, så vi åt lite frukost och plockade ihop våra saker och så åkte vi.

Kl. 07:15
Vi skrevs in och de undersökte mig, jag var öppen 1,5cm. De undersökningarna var nog bland de värsta jag vart med om, det gjorde så fruktansvärt ont flr livmodertappen var fortfarande riktad bakåt. Så varje gång de skulle kolla fick de dra fram den och ja de var ingen höjdare.
Vi fick stanna kvar bara för att jag hade haft vattenavgång i 3 dygn så de ville ha koll på mig. Fick ett rum där jag blev påkopplad ctg:n och där vi fick spendera dagen.
Kl. 10:00
Dags för en ny undersökning *aj!* var nu öppen 3cm. De tyckte att det gick lite långsamt med tanke på mina kraftiga sammandragningar. Om det inte hade hänt något innan kl. 12 så skulle jag få en värkstimulerande gel på livmodertappen som skulle hjälpa den att mogna.
Kl. 12:00
Hade det hänt något mer? Nej det hade det inte så en läkare kom och gav mig gelen.
Fick ligga i sängen i 1h för att gelen skulle göra sitt. Efter de skulle jag upp och gå och röra på mig för att ytterligare försöka påskynda öppningsskedet.
Kl. 15:00
Byte av barnmorska. Värkarna har ändrat karaktär, känns ganska kraftigt nu.
Kl. 17:00
De undersöker mig igen men jag har ej öppnat mig mer och de pratar om att ge mig en dos gel till, jag har då väldigt ont och önskar verkligen att jag ska få slippa det. De bestämmer att de ska vänta ytterligare några timmar med gelen för att se om det händer något.
Jag får pröva att bada, men de hjälper mig inte. Men jag ställer mig i duschen och de hjälper förvånansvärt bra. Jag kan i stort sätt göra värkarna smärtfria med tillräckligt varmt vatten.
Kl. 21:00
Byte av barnmorska (en underbar sådan) och jag får den som ska ta hand om oss under natten. Får även en ny dos med gel. Vi försöker nu med allt för att dämpa smärtan, värmedynor, TENS-apparat, massage osv. Men inget hjälper och det gör bara ondare och ondare inom väldigt kort tid.
Kl. 23:00
Ringer jag på klockan och det känns som att jag snart ska gå under. Barnmorskan kollar mig och jag var nu öppen nästan 5cm, så vi får plocka ihop våra saker och flytta till en förlossningssal.
Jag provar lustgasen men värkarna är så intensiva att jag inte har ro att lära mig den.
Kl. 23:55
Jag får min EDA och det var det bästa jag gjort under det dygnet. Nu kunde jag börja slappna av lite för det har vart ett väldigt intensivt värkarbete. Blir även påkopplad värksimulerande för att det ska gå lite fortare.
De kommande timmarna så försöker vi vila så bra det går.
Kl. 03:55
Vi ringer på klockan för det trycker på så mycket att jag kan inte hålla emot, och de säger att krystvärkarna har börjat. Vi kämpade på bra och kl. 04:32 så var våran lilla tös ute.
En obeskrivlig känsla! Tänk att hon har funnits i mig, man måste vara med om det för att förstå.


Det har varit en riktig berg-och-dal-bana dessa 7 veckorna som nu har gått sen Annie föddes.
Men utan Johan och allt stöd jag haft runt omkring mig så hade jag nog inte klarat detta så pass bra som jag har gjort, det jobbigaste har vart amningen.
Jag har gått igenom 9st mjölkstockningar (när mjölken täpper till i mjölkgångarna så det blir stopp) vilket gör väldigt ont, hög feber och sängliggandes.
Har verkligen försökt och gjort allt jag har kunnat men nu går det inte längre, får inte bukt med det så just nu går jag på ett nedtrappningsschema med tabletter som ska få mjölken att sina så jag kan sluta helt.
Jag har kämpat på bra men nu får det vara nog, dags att börja njuta av mammalivet och kunna fokusera på min älskade dotter och inte bekymra sig från dag till dag om brösten kommer fungera som de ska eller inte.

Så nu de senaste 3 dagarna så har det känts bara bättre och bättre, märker också på Annie att när jag är lugnare och mår bra så är också hon lugnare.