Fostervattensprovet avklarat!
Det är verkligen en lättnad att provet är över, inget som man är jättesugen på att göra om direkt.
Jag och Johan kom till Östra sjukhuset ca. 12:45 och jag hade tid 13:00 så det var bara att sätta sig och vänta.
Men det gjorde ju inte saker bättre, ju närmare klockan blev ett ju mer nervös och orolig blev jag.
Till slut så blev vi uppropade och jag är glad att jag fick en kvinnlig överläkare och hennes sköterska, jag fick lägga mig på brittsen och hon började med att mäta barnet och det var lättare sagt än gjort. Just idag så var det en väldigt aktiv liten skrutt som inte ville ligga stilla i första taget *hehe*.
Allt stämde och hon började förbereda själva provet, jag sa till innan att jag inte ville se nålen för då skulle jag nog gått därifrån.
Just när hon stack mig så gjorde det inte särskillt ont men när sköterskan skulle dra upp vätskan så var det en jätteobehaglig sugande känsla och jag minns faktiskt inte om jag andades eller inte, jag ville bara att det skulle vara över.
När de var klara så kändes det som att nålen satt kvar och obehagskänslan satt kvar ganska länge, sedan fick jag några starka mensvärkskramper men det har gått över nu.
Nää en gång och aldrig mer säger jag bara, men nu är det gjort och jag är stolt över att jag klarade det =)
Ha de bäst kram kram<3
Jag och Johan kom till Östra sjukhuset ca. 12:45 och jag hade tid 13:00 så det var bara att sätta sig och vänta.
Men det gjorde ju inte saker bättre, ju närmare klockan blev ett ju mer nervös och orolig blev jag.
Till slut så blev vi uppropade och jag är glad att jag fick en kvinnlig överläkare och hennes sköterska, jag fick lägga mig på brittsen och hon började med att mäta barnet och det var lättare sagt än gjort. Just idag så var det en väldigt aktiv liten skrutt som inte ville ligga stilla i första taget *hehe*.
Allt stämde och hon började förbereda själva provet, jag sa till innan att jag inte ville se nålen för då skulle jag nog gått därifrån.
Just när hon stack mig så gjorde det inte särskillt ont men när sköterskan skulle dra upp vätskan så var det en jätteobehaglig sugande känsla och jag minns faktiskt inte om jag andades eller inte, jag ville bara att det skulle vara över.
När de var klara så kändes det som att nålen satt kvar och obehagskänslan satt kvar ganska länge, sedan fick jag några starka mensvärkskramper men det har gått över nu.
Nää en gång och aldrig mer säger jag bara, men nu är det gjort och jag är stolt över att jag klarade det =)
Ha de bäst kram kram<3
Kommentarer
Trackback
