RosaVarjeDag

Hela 4dagar fick vi tillsammans den senaste helgen och vi fick en hel del gjort.

Kvalitetstid med Annie fick jag med, en dag med lite shopping och fika i Karlshamn ❤

Sen fick Annie och Ellie en sommarpresent av farmor och farfar, en egen studsmatta (filmklipp på det finns på min instagram)

Nu börjar Annies förskoletid att lida mot sitt slut och skolvärlden väntar.

Lite morsdagsfirande fick vi till med.

Hoppas ni alla haft en bra helg, vi hörs snart igen.

Denna veckan har varit full fart med förskolan, jobb, infomöte, middagsplanering, barnvakt mm.
Johan är iväg med jobbet i 2veckor (med paus i mitten fre-sön) så jag och flickorna är själva.
Första gången jag haft dem själv ihop med lämning och hämtning på förskolan och eget jobb.
Var det en hel del när jag bara hade Annie men nu var de två och det blev en del att tänka på.
Men som den planerings-freaken jag är så gjorde jag små dagsscheman för varje dag så att jag inte skulle missa eller glömma något.

Så ett ex på en dag kunde se ut såhär:

 

 

Vissa dagar fick jag laga två middagar för vi skulle vara hemma så sent att det skulle ta en evighet att fixa något då, smidigare att bara värma när man är trött och hungrig efter en lång dag.

Sen så hoppade jag på en träningschallenge i måndags som varar i 30dagar från Sabina Dufberg, där man gör en övning per dag och 30repetitioner av den. Att få in en rutin och vana att träna lite varje dag.
Det är riktigt roligt och man blir mer motiverad, orken går inte ner bara för att solen gör det.
Det är ju bara en övning och det tar max 10-15min att genomföra varje ”pass”. Ibland har det blivit på eftermiddagen och sedan har det hänt att jag gjort det 21.30 på kvällen när alla dagens bestyr är klara.

(Klicka på bilden och läs mer om hennes app)

I onsdags så var jag på infomöte på Annies blivande skola.
Tänk att hon ska börja förskoleklass i augusti, sjukt! När blev hon så stor? Kan hon inte vara på förskolan ett litet tag till?
Läraren verkade toppen och även fritidspersonalen. Vi ska snart ha ett inskolningssamtal där vi får berätta vad Annie är för någon liten solstråle.
Usch vad verkligt allt börjar bli, förskolan är en trygg värld och nu kommer vi till en helt ny.
Läraren pratade om att hon har full förståelse för ångesten och oron man kan känna inför det nya och ovana, då blev man lite mer trygg när man fick förståelse.

Igår blev en barndomsdröm verklig, jag fick hem ett piano! ♡
Har alltid velat ha ett för att lära mig att spela lite, har länge haft koll på blocket då det med jämna mellanrum kommer ut annonser med rubriken ”Piano bortskänkes”. Dock har det mest varit en bit att åka så jag chansade och skrev i en facebookgrupp som vi har där vi bor om det var någon som hade ett piano som de ville bli av med. Och det fanns det!
Så Johan och en kompis åkte och hämtade det på eftermiddagen, lyckan var gjord!
Annie och Ellie älskade det från första stund.
Så nu ska det bokas in en stämning på det, sen när det bara att sätta igång *längtar*

Hoppas alla haft en bra vecka, imorgon åker Johan iväg igen och jag kör på med en ny veckan själv med mina tjejer ♡

Ha det bäst, kram kram ♡

Ja ni, detta med kärlek under småbarnsåren kan vara bland det krångligaste att få till.
Det sista som finns på prioriteringslistan med tanke på att man inte är ensamma längre och det är någon/några andra små individer som behöver full uppmärksamhet och kärlek.
Alla älskar sina barn mer än något annat, det säger jag absolut inget om för det gör vi också och självklart vill man spendera så mycket tid som möjligt med dem ♡

Ellie 1,5mån (Juli 2015)

 

Vad händer då om man glömmer bort att prioriterar sin relation till den andre föräldern?
Ska man vakna upp ur en dvala som vänner när barnen är utflugna och helt plötsligt upptäcka att kärleksrelationen inte har existerat under så många år att man knappt känner varandra på den fronten längre…
Att få ha egentid med sin partner är oerhört viktigt, ska vara precis lika naturligt som när man vill ha lite egentid med ett av sina barn. Bara den och du.
Kärlek är inget som finns naturligt för alltid, den behöver vårdas och få egentid.
Att då och då få chansen att vara de par man var innan man blev föräldrar.
Det är också bra att visa barnen att man vill lägga tid och energi på att ha en bra relation, att visa med sitt kroppsspråk att man tycker om varandra genom pussar och kramar oavsett vilka som är i rummet. Det är inget fel att visa sin kärlek öppet oavsett var man är eller vilka man är med.

Jag och Johan hade en form av wake-up-call förra året, året som vi kallade “Året då allt vände” och det involverade allt som vi tyckte borde vända. Från dåliga vanor till icke existerande kärlek.
Det var helt enkelt dags att väcka kärleken ur sin dvala och bygga den starkare och få den till en mer naturlig del. Vi vill vara en familj och att detta ska funka så bra som möjligt så vi kavlade upp ärmarna och satte igång.
Det första vi bestämde var att vi skulle få 6 weekends under 2016, det blev dock 5 men rätt så bra jobbat ändå.
Oerhört välbehövligt och givande ♡
Vi pratade, skrattade, åt gott, hittade på olika aktiviteter, promenerade mm.
I början var det som om vi såg varandra i varsin ände av en lång lång strand, nästan stelt och onaturligt på något sätt. Men vi möttes till slut på mitten igen, starkare, bättre, närmare och bara älskade varandra så himla mycket ♡

Så vad gjorde vi på dessa helger?

Helg nr 1, 5-7/2-16
Vi åkte till Kosta Boda Art Hotell i Småland.
Jättefint verkligen, med en glasbar där allt är gjort av glas, barstolar, bardisken, lampor ect. Maten på restaurangen var riktigt god och även spaavdelningen var riktigt mysig.

Sen dröjde tills nästa gång pga diverse anledningar.

Helg nr 2, 21-24/7-16

Vi bytte hus med svärföräldrarna, så de kom ner till oss och tog hand om barnen och vi åkte upp till deras hus för att ha några dagar alldeles för oss själva utan att behöva lägga flera tusen på boende och mat.
Det var en underbar långhelg med mycket sol, promenader och mys.
Blev fast i Pokemon-träsket, men det var något vi gjorde gemensamt och hade otroligt roligt tillsammans när vi åkte från stad till stad och spelade och spelade mil efter mil.
Lite minigolf och glass blev det också såklart och sol och bad vid poolen.

Helg nr 3, 2-4/9-16
En kombinerad födelsedagshelg för mig och att fira 7år sida vid sida oavsett stormarnas styrka.
Vi åkte till PM och Vänner i Växjö. Ett riktigt fint hotell med god mat och ruskigt goda drinkar. Även här blev det en del Pokemon-spelande tills fötterna värkte.
Men det blev också lite träning på ett litet mysigt gym som heter The B room som Betty (en av Johans klasskompisar från PT-utbildningen) har startat upp.

♡       ♡      ♡

(Klicka på bilden och spana in hennes hemsida)

Helg nr 4, 17-18/9-16
Detta var bara en natt men det var ett väldigt välkommet avbrott i vardagen.
En natt på Radisson Blu SkyCity Hotel på Arlanda då vi båda var i Stockholm på olika håll men ville åka hem tillsammans. Vi fick ett riktigt fint rum och gratis film som vi myste till.

Helg nr 5, 25-26/11-16
Stockholm, med boende på Grand Central by Scandic.
Vi besökte Fitnessfestivalen, där fanns det så mycket gott att smaka på och otroligt duktiga träningsmänniskor. Sedan tillbringades lördagskvällen med en fantastisk middag och Magic Show med Joe Labero som var lika magisk som vanligt.
Såg honom en annan gång i Göteborg på Gothia Towers, Inferno hette den med massa eld och häftiga effekter.

Så det var de äventyren vi hann med under 2016.
I år har det bara blivit en hittills i Halmstad på Hotel Tylösand men det var inte mindre värt för det.

Tack vara dessa tillfällen så är vi starkare och mer tajta än någonsin och nu ska vi inte förlora det igen.
Vi är ett riktigt badass-team som klarar av vilket hinder/prov som helst.
Vi är redo för allt, kom igen livet! Oavsett vad du utsätter oss för kommer vi klara det och komma ut starkare på andra sidan.

♡      ♡      ♡

Jag älskar dig Johan, har sagt det förut och jag säger det igen ♡
Det finns ingen annan som du, som står vid min sida genom svårigheter och ger mig oändligt med lösningar och positiv energi.
Med tanke på att jag har så nära till alla diverse känslor så har jag väldigt mycket av dem och det blir totalt kaos i huvudet ibland, men då finns du där och hjälper mig att reda ut röran och får mig att tänka klarare och bättre.
Nu är vi inne på vårt 8:de år tillsammans och jag vet inte längre vem jag är utan dig.
Stormarna, de höga vågorna och kraftiga vindar som vårt skepp har stött på och nästan slagit runt vid flera tillfällen så har vi tack vare vår goda kommunikation kunnat få skeppet på rätt kurs igen.
Kan hålla på hur länge som helst och skriva sida upp och sida ner i timmar, men det ska jag inte göra. Jag hoppas att du vet vad du betyder för mig och vilken enormt stor roll du spelar i film ”Livet som Sandra”.

Du är bäst…vi är bäst helt enkelt ♡

Ha de bäst, kram kram ♡

När jag gick på gymnasiet och läste till Barnskötare så fick man en jobbgaranti vid studenten.
Så jag tog studenten i maj 2009 och i augusti började jag jobba på en förskola nära mig.
Väldigt smidigt kan man tycka…men det fanns en mörk sida också.
Eftersom jag bara var placerad på den förskolan tillfälligt (vilket jag fick veta efteråt) så var man tvungen att söka andra jobb i Göteborg så fort det dök upp något.
Jag hade ingen fast plats på förskolan utan gick utöver hela tiden eller fick hoppa in sin vikarie när det behövdes. Även morgonfritids fick jag ha hand om ibland.
Fick i stort sett alltid räkna med en arbetsdag mellan 06.00-18.00, kunde öppna på ett ställa och stänga på ett annat. Inget dröm jobb direkt.
Jag ville ha en fast punkt, min avdelning helt enkelt. Där jag var någon och var viktig.
Sökte lite jobb men de märkte nog rätt tydligt att jag inte var intresserad på intervjuerna så jag fick inget.
Jag tröttnade till slut på stressen av att hela tiden söka jobb i.o.m arbetsgarantin så jag sa upp den men fick ändå vara kvar på stället då de behövde en resurs.
Så jag blev anställd mellan 6mån-12mån i taget.
I slutet av min tid i Göteborg (när jag även var gravid med Annie) så fick jag chansen att vara med och starta upp en ny avdelning för 1-åringar. En bra erfarenhet och roligt att få vara med från början. Dock blev jag sjukskriven pga foglossning när allt kommit igång men det var inget att göra åt då det var mycket lyft och annat praktiskt som krävde god fysik och snabba rörelser.

Vid varje mammaledighet så har jag börjat leta jobb när barnen vart runt 1år.
När min ledighet för Annie led mot sitt slut så kikade jag runt på vad som fanns och snubblade över en resurstjänst i en 4:e klass på en privat skola som man blev anställd terminsvis på.
Annonsen skulle gå ut följande dag (en fredag) och Johan sa att jag skulle söka för skojs skull.
Dagen efter ringer rektorn och frågar om jag har möjlighet att komma på en intervju kommande måndag och det vill jag väldigt gärna.
Intervjun gick jättebra, trevlig rektor och även en lärare var med. Hon sa att hon skulle höra av sig under den kommande veckan med besked. Och hon drog verkligen ut på det till sista stund. Fick samtalet i slutet av veckan och sa att jag var en av de som sökt som inte hade någon erfarenhet men att de jättegärna ville ha min till tjänsten ändå.
Jag blev självklart superglad och skulle börja redan kommande måndag den 4/2-13.
Trivdes rätt bra, klassen var underbar och jag följde med dem tills de skulle börja 6:an.
Sedan behövdes det en barnskötare i förskolan som tillhörde skolan, på småbarn som jag fick. Var där fullt ut en termin sen blev jag gravid med Ellie och det var en del jobb med mycket lyft, släpa sovmadrasser hit och dit, upp och ner med alla stolar varje dag mm. Så det blev för tufft och jag blev sjukskriven på heltid feb-15.


Jag har aldrig haft turen att få en fast anställning då barnskötare inte har fått/får så många sådana chanser. Men nu under våren 2016 så började det dyka upp tjänster med överskriften ”Förskollärare alternativt barnskötare” som var tillsvidaretjänster och jag skickade iväg CV efter CV till både kommunala och föräldrakooperativ.
Sökte närmare 15 tjänster och fick komma på 3 intervjuer, 2 föräldrakooperativ och 1 kommunal.
Alla var väldigt positiva och tycket att jag verkade duktig trots att jag var lite yngre.


Den 14/6-16 var en av intervjuerna, en fast tjänst på den kommunala förskolan.
Jag kommer dit vid 13-tiden och hälsar på förskolechefen, hon verkade väldigt neutral och ”chefig”.
Vi satte oss i ett litet rum och jag fick berätta lite om mig själv, erfarenheter och intressen.
Hon sa att hon fått ett bra intryck och att vi skulle gå en runda i huset och hälsa på all personal.
Det var en väldigt fin förskola och fräsch trots att den var 25år gammal.
När vi kom till småbarnsavdelningen så sa chefen att här är avdelningen som tjänsten är på.
Jag hälsade på personalen och fick en bra känsla med dem, vi småpratade lite och fick god kontakt.
När vi var klara med rundvandringen så trodde jag att jag skulle tacka för mig men då ville chefen prata med mig igen, vi gick in i det lilla rummet och hon stängde dörren.
”Oj är detta bra eller dåligt?” hann jag tänka innan hon började prata igen.

 
Chefen: - Jag måste säga detta redan nu, jag är väldigt intresserad av dig och vill ha dig här. Om jag erbjuder dig tjänsten tackar du ”ja” då?
Jag: - Jag är väldigt intresserad och jag skulle absolut tacka ja.
Chefen: - Ja men dåså! Jag ska bara ringa lönekontoret och få klartecken så ringer jag dig inom en väldigt snar framtid.
Jag: - Tusen tack, vi hörs snart.
Kl. 13.30 lämnade jag förskolan och min (förhoppningsvis) blivande arbetsplats.
Att så gott som bli anställd på plats gav en enorm egoboost, man kände sig så fruktansvärt stolt och chockad på samma gång.

15/6 kl. 10.00
Telefonen ringer…jag ser vem det är och hjärtat går från vila till 200 på några få sekunder.
Jag: - Hej det är Sandra.
Chefen: - Ja hej Sandra, detta är … från igår. Hur står det till idag?
Jag: - Jodå det är bara bra tack, och med dig är det bra också hoppas jag?
Chefen: - Ja absolut! Jag har nu pratat med lönekontoret och fått grönt ljus för din lön. Så nu frågar jag dig, är du intresserad av en fast anställning på 90% som barnskötare hos oss?
Jag: - Jag är mycket intresserad och vill väldigt gärna jobba med er!
Chefen: - Då hälsar jag dig hjärtligt välkommen och stort grattis till jobbet.
Jag: - Tusen tack!
Vi pratade en stund till om lite pappersarbete osv.


JAG HADE FÅTT ETT FAST JOBB!

Några dagar senare ringde jag min nya avdelning för att bestämma en dag då jag kunde komma och bekanta mig lite och vara med på lite planering inför hösten.
Väl där så var det mycket trevligt, jag blev oerhört väl mottagen och jag kände mig som en i gänget med en gång. Jag har hamnat på det bästa tänkbara stället kände jag.
Efter den lilla planeringsstunden så kramades vi hejdå och önskade trevlig sommar.

8/8
Första dagen på nya jobbet!
Fick en mjukstart med kort dag men det var intensivt ändå med att lära sig var allt fanns, allas namn osv. Men ack så roligt!
Alla kollegorna är verkligen toppen och lätta att prata med.

 

 

Och sen dess har jag varit fast, söndagsångest/måndagsångesten har varit minimal jämfört med andra jobb jag haft.
Jag är enda barnskötaren på hela huset men ingen har någonsin fått mig att känna mig mindre värd än någon annan. Ingen har gått förbi mig för att fråga någon av mina närmaste kollegor istället för mig.
Jag har precis samma arbetsuppgifter som de andra två i mitt arbetslag som är förkollärare, vi delar på ALLT. Och det är nog det med som får mig att då och då glömma att jag ”bara är barnskötare”.
Våra titlar är bara på papper men vi är lika mycket värda, lika viktiga och har lika mycket ansvar.

Att ha fått denna chansen till ett fast jobb…har fortfarande inte förstått det. Det är så stort för mig och är tacksam varje dag. Ja exakt varje dag tänker jag tanken
”Vilken tur jag har haft som fick detta jobbet”. I.o.m detta jobb så är jag någon, jag har en viktig roll och en stor betydelse. På mina andra jobb har man ibland fått höra ”ja men du är ju bara barnskötare eller bara resurs” när man har kommit med en idé eller åsikt. Men inte här, här lyssnar de på mig, berömmer och värdesätter mig och mina tankar.


Stort tack mina fantastiska kollegor för att ni får mig att trivas så himla bra
Jag känner att här är jag viktigt och här vill jag stanna!

Ha de gott, kram kram

I månadsskiftet maj-juni förra året så hittade jag röda utslag på mina armar, hals och ryggen. Det såg ut som torrfläckar så jag började smörja dem med mjukgörande för att se om det blev bättre. Det blev det inte så jag tog lite mild kortison som jag hade för de flesta vet att är det något med huden så är det kortison man tar till.

Höll på till början av juli men utan resultat och fick dessutom bara fler, hörde av mig till vårdcentralen och fick en tid den 5juli hos en distriktsköterska.

5/7 - ”Du har en mild variant av en tillfällig psoriasis som förvinner av sig själv om ca 6veckor efter debut. Fortsätt med din milda kortison så ordnar det sig”
Jaha, tänkte jag, det var ju inte så farligt då jag trodde att det var ren psoriasis eftersom det finns i min familj och att halsfluss kan vara en utlösande faktor (Fick min livs första halsfluss i april-16 och ännu en i maj-16).
Då åker jag hem och väntar ut det då.
Men tiden gick och dessa veckor passerade utan att det försvann och det kom bara mer och sen blev de rödare, tjocka och fjällade något enormt.
Hörde av mig igen och fick en ny tid.

23/8 – Ny tid hos distriktssköterska som fortfarande tycker att det ser ut som den bedömningen hon gjorde tidigare, Men jag gav mig inte utan tryckte på att jag ville ha en läkare som kollade på det. Och till slut fick jag det.

6/9 - ”Du har eksem, smörj med detta så blir det bra” sa läkaren. 
Så jag fick ny kortisonkräm och mjukgörande att hämta ut och sen åka hem.
Smörjde och smörjde, utslagen växte och blev till ringar som läkte i mitten men försvann inte. Ringde åter igen till vårdcentralen och fick en telefontid till läkaren jag var hos sist.

24/10 - ”Jag skickar en remiss till hudmottagningen så blir du snart kallad”
Vilken lättnad, nu ska jag snart äntligen få komma till en expert på hud som kan hjälpa mig. Mina ringar på huden fortsatte att växa och nu med Internet så är man nästan sin egen läkare, så jag googlade och ring upp något som kallas för Ringorm. En svampinfektion i huden som man blir smittad av från djur. Jag plockar upp telefonen och ringer vårdcentralen igen, berättar vad jag hittat och får en tid till ytterligare en distriktssköterska.

11/11 - ”Jag erbjuder dig en kräm att smörja med och ett schampoo mot detta så hoppas vi att det hjälper” sa sköterskan.
Jag bryter nästan ihop, jag orkar inte smörja mer utan att veta vad det är för fel.
Jag säger att jag vill ha svampmedel i tablettform och hon säger till svar att det kan bara läkare skriva ut. Hon ser på mig hur ledsen jag är och tar upp telefonen och kollar om någon läkare är ledig som kan ta emot mig på plats. Det fanns det!

Så in till läkaren med stora förhoppningar om att jag skulle få hjälp.
- ”Åh vilka snygga exemplariska ringar du har för Ringorm, du får 4 tabletter utskrivna men du kommer troligtvis vara bra någon gång mellan den 2:a och 3:e”
Jag hörde änglakören i öronen, snart…snart skulle jag se ut som mig själv igen.


Men…ringarna försvann inte. Utslagen var tillbaka i full kraft och jag hade nu tagit min tredje tablett utan något resultat alls.
Jag ringer vårdcentralen IGEN, får en telefontid till läkaren jag var hos sist.
Han säger att jag ska få komma på ett snabbt återbesök för att skriva en remiss till så jag får komma till hud.

6/12 - ”Ja detta ser faktiskt ut som psoriasis, jag ringer min gode vän som är chefsläkare på hud och rådfrågar henne och sen ser jag hur det går med din första remiss”
Chefsläkaren tycker att det låter som ett solklart psoriasisfall. Får riktiga krämer mot detta men ska spara 2-3st utslag inför mitt besök på hud så de kan säkerhetsställa det fullt ut. Min remiss var inte särskilt prioriterad (skrevs i okt men det skulle dröja till årsskiftet innan jag kunde ens få ett brev med en tid under våren).
Men men jag hade i alla fall påbörjat behandlingen vilket jag skulle ha gjort på samma sätt när jag besökt hud.
Min hud började bli bättre redan första veckan vilket gjorde mig ännu mer säker på det jag trodde redan i maj att jag fått psoriasis. Jag började dock bli otålig över att jag inte fick något brev om tid till hud, så jag gjorde en fuling och ringde dem för att se om jag kunde få besked via telefon.

5/1-17 - ”Men din stackare, så länge du fått vänta. Jag får egentligen inte göra såhär men jag gör det ändå.
Jag bokar om din tid, kan du komma tisdagen den 10/1?”
Jag sa självklart ja och fick ett sådant lyckorus, helt fantastiskt!
Om 5 dagar skulle jag få ett klart besked.

10/1 – Dagen var kommen, jag skulle få min diagnos, åkte till Karlskronas Hudmottagning och fick träffa en jättebra och förstående läkare.
”Du har psoriasis” sa han efter att jag bara visat de utslag som jag sparat.
Jag fick genomgång av vilka olika behandlingar det finns i olika stadier.
Fick nya krämer med kortison och D-vitamin i, en för kroppen, en för ansiktet och en för hårbotten.
Jag körde på och, som tidigare psoriasiskrämerna, fick jag resultat första veckan.
Efter några veckor så hade resultatet avstannat och det hände inte så mycket mer.
Ringde hud och bad om en telefontid för att diskutera någon mer typ av behandling.
Då såg jag ute såhär:

24/1 - ”Det finns en annan sorts kombination du kan testa att smörja…”
Nej nej nej, inget mer testa och smörj, jag vill ha något som funkar NU!
”Då sätter jag upp dig på ljusbehandling i Karlshamn så hör de av sig om 1-2 veckor så kan du börja”

27/1 – Sköterskan på ljusbehandlingen ringde och jag skulle få min första solning den 31/1.
Det är extremt skönt att resan till att få veta vad som är fel är slut och att man nu kan jobba på lösningar istället.


Tänk att det ska krävas 6 besök på vårdcentralen och en jäkla massa samtal för att få komma till hud och få en diagnos, 6mån av förtvivlan och hjälplöshet, tjat och irritation.
Så onödigt när jag sa till sköterskan vid första besöket vad jag trodde att det var, att inte gå på det patienten berättar och kollar upp sånt från första början.
Jaja nu är det över och jag behandlas så gott det går för min del nu.
Och det är där jag är just nu, jag solar 2ggr i veckan och smörjer med en kortisonspray 2ggr i veckan och mjukgörande resten av tiden.

Jag har blivit så mycket bättre i huden (och brunare hehe).

Dock råkade jag ut för en bieffekt av att ha använt stark kortison under en lång tid, alldeles röd runt munnen med finnliknande utslag. Men nu när jag börjat trappa ner på kortisonen så har det börjat bli bättre också.
Sen lite mer än en vecka tillbaka levt glutenfritt för det finns studier som visar att personer med psoriasis har blivit betydligt bättre av att inte äta inflammatoriska saker som t ex. gluten. Skulle testa 3-4 veckor sa min sköterska så får vi se om det märks.
Någon som har fler tips på hur man kan förbättra livskvaliten vid psoriasis så är det väldigt välkommet.

Det var/är min psoriasisberättelse och resan till att få en diagnos, misstänker någon det själv så stå på er för guds skull! Det är det enda rätta, gå på er magkänsla. 
Det är man själv som känner sin kropp bäst och är något fel så är det oftast det.

What doesn´t kill you makes you stronger!

Ha de gott alla, kram kram♡